​

 

Eldstäderna är i full glöd och brännheta på nära håll. De gamla fönstrena är fördragna av tjocka sammetsgardiner för att hindra draget från dem. Fingrarna som är halvt genomfrysta pillrar i vedkorgen efter en ny vedklamp att lägga i vedspisen.

   Jul på torpet. Det är första året jag firar jul på torpet. Även om det är idylliskt med en röd stuga med vita knutar som är pyntad med julstjärnor, gran och hela faderullan så börjar jag inse att det inte är så charmigt som det kanske låter. Det måste tamefan eldas stup i kvarten. Ändå är det kallt. Julmusiken spelas i bakgrunden och om det inte vore för rödvinet som värmer mig inifrån hade jag varit frusen in i benen.

Jag häller upp ett glas till, sätter mig på den lilla träpallen framför vedspisen och tittar på den underbara färgen som vinet har. En god och till synes ljuvlig att se på är den här pinnen! Och ja juste, här hemma kallar vi pinot noir för ”pinne”, kort och gott. Tillbaka till färgen som vinet har, det är den juligaste röda färgen, lätt samtidigt djup och varm. Du ser igenom färgen, precis som vitt vin är färgen klar och genomskinlig. Aldrig sett något så vackert rödvin. Gott som bara den är det också.

 

Det var inte så här dagen började, låt mig berätta för er.

Det var julaftonsmorgon och jag vaknade till 15 grader i stugan och en vit jul. Det fullkomligt gnistrade på granarna av ett lätt täcke av snö. Kaffe till frukost, ja det är min typ av frukost. Jag tassade iväg till Tassimo, kaffemaskinen, som den heter. Jag la i en kapsel och tryckte på knappen, men inget hände. Det är en sån där enkel mackapär där du bara behöver trycka på knappen och vips så ska det komma kaffe.

Men just idag av alla dagar så valde maskinen att sluta fungera. Hur jävla typiskt är inte det då? Det fick bli pulverkaffe till frukost på självaste julafton.

   Nåväl, ska inte tjura över det tänkte jag. Stugan skriker efter att brasorna ska tändas så jag fortsatte morgonrutinen. Först vedspisen, sen kaminen och sist den öppna spisen. Både vedspisen och kaminen tar bara smala vedträn och tro det eller ej, de var slut. I vedbon finns mer såklart, det var bara att ta på sig ytterkläder och stappla ut och hämta mer.

 

Brasorna tog fyr och nu hade klockan närmat sig elva. Kan jag få en lugn jul från och med nu? tänkte jag. För ett ögonblick trodde jag det. Min blick sjönk mot golvet när jag skulle städa undan vedpåsarna och då insåg jag att det bara är att ta fram dammsugaren. Golven hade blivit så smutsiga av allt eldande, det är flisor, bark och grus överallt. Där stod jag och dammsög och såg att mattan i köket låg snett. På mattan stod gamla tunga trämöbler så det var inte bara att flytta mattan hur som helst utan jag fick ropa på mamma om hjälp att bära möblerna åt sidan så jag kunde fixa mattan. 

   Nu låg mattan rakt igen och möblerna kunde bäras tillbaka. Men bordets skivor hade börjat lossa ifrån varandra, alltså själva stommen som höll bordsbenen på plats. Det är nämligen så att bordet ska skruvas ihop med fyra beslag, ett för varje hörn. Mamma hade köpt sådana beslag i somras som vi inte hann skruva på då, men de är spårlöst försvunna. Där stod jag och mamma och tittade på varandra. Jag utbrast i skratt för det här började likna ett skämt. Ni vet såna där komedifilmer när allt bara går fel?

   Jag greppa tag om dammsugaren igen, för det var det som jag egentligen höll på med emellan allt. Vidare till nästa rum och jag kommer så långt som till sängen, dammsuger lite under och försöker komma åt bakom men då rasar sängen.  Jag skriker till för jag klämde fingret samtidigt. Det var ett sängben som lossnade. Nu fick det vara nog tänkte jag och stoppade undan dammsugaren. Benen på sängen gick inte att få fast igen så det var bara att skruva bort resten.

   Mamma sprang runt som en galning och blev insatt i alla händelser som utvecklades under mitt lilla städrace. Hon letade efter skruvar, sängben, ja allt möjligt.

 

En galen morgon på torpet fick vi. Det enda bra som kom ut av det här var att mamma magiskt hittade beslagen till bordet. Nu var vi så trötta på alla händelser så att fixa med matbordet fick vänta till en annan dag. Nu åker julmusiken på, på högsta volym. Innan jag gör något annat så måste brasorna tittas till, så det inte falnar.

Go jävla jul på er!